När jag sitter här framför datorn, vrider mitt huvud åt vänster så att det knäcker till i nacken, tar jag då vara på min lediga tid som jag borde? Är det så här man fördriver tid på jullovet? Jag känner mig vilsen. Hur ska man veta, när man bor i en skog, när festen var i fredags och ingen mer väntar, vad ska man göra? Ska man ringa en vän, 50-50 eller fråga publiken? Nu frågar jag publiken.
Tänk er in i scenariot; du är inte ensam men du har inga vänner runt knuten. Du bor tillsammans med en familj i en pytteliten ort som inte ens står med på Sverigekartan. Och du hamnar i situationen: Jag har inget att göra och inget körkort på något fordon med tak. Om du frågar mej är det ganska kört. Och tyvärr så befinner jag mig i detta hemska scenario. Visst finns det de som har det mycket värre och det har jag full förståelse för men just nu piggar inte lilla Mitmatmutt i Södra Afrika upp mej.
Med dessa tankar börjar alla önskningar komma och man skulle nästan göra vad som helst för en lägenhet i Stockholm, London eller varför inte Newport Beach där det verkar hända något jämt. Det skulle räcka med att bli ombedd att rädda någon stackars "bad boy" ifrån ett fängelse, bli bjuden på en vacker bal som slutar i slagsmål eller ta en kvällstur till Los Angeles i min Range Rover. Det skulle inte skada, men kankse har jag sett för mycket på film, så jag fortsätter med att vrida huvudet åt vänster för att framkalla det där hemska ljudet när det knäcker till i nacken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar